Med hjärtat i halsgropen!

Semifinal för Skellefteå AIK! Mot det andra AIK. They´re going down! Mot final SAIK!

Jag inser att jag inte skrivit om att min käre far har gått och skadat sig. Han har brutit, eller är krossat kanske ett bättre ord, knäskålen och struttar numera runt på kryckor med gips från fotknölen till ljumsken. Hur hände det kanske någon frågar sig? Jo, det ska jag berätta. Han försökte stoppa en snattare på konsum, trillade/knuffades omkull och knäckte knäskålen. Saker händer i Byske, jag ska aldrig påstå något annat. Värsta ghettot.

Annars? Jag praktiserar vidare och ska ha mitt första enskilda stödsamtal på fredag. Spännande och sjukt nervöst. Jag har också tagit upp fotbollen igen, eller ja, jag har tränat två gånger. Men mer ska det bli. Har också blivit erbjuden jobb... på campingen. Förvånande jag vet. Chefen vill att jag ska höra av mig så snart som möjligt. Så nu måste jag ringa till det andra jobbet, det inom psykiatrin, och höra om jag får något jobb där. Snälla låt det vara så. Inget ont om campingen, det är ett härligt sommarjobb, speciellt kollegorna, men nu är det dags för ett nytt steg i livet.

Som en sjöman

Jag övar på nya svordomar. Finns inget som kan hetsa mig så mycket som sport, speciellt hockey. Kom igen nu AIK! Nu spelar vi på isen och inte under den och så gör vi lite mål i tredje och vinner den här matchen... och sen nästa... och sen semin... och sen finalen... ingen press.

För övrigt anser jag att Danielsson borde åka på matchstraff

Peiffer med p eller f

Nu var det visst länge sen jag skrev. Tiden verkar helt enkelt inte räcka till. Vecka två av praktiken avklarad. Mer egna arbetsuppgifter har planerats, bland annat egna enskilda samtal och utredningar. Är jag nervös? Ja det är jag... fast det är fortfarande någon vecka bort. Boka fast en tid som passar är tydligen inte det lättaste.

Annars har det blivit rätt så mycket sport, både egen och andras. Jag försöker hinna med lite egen träning, men det är inte det lättaste. All heder åt folk som hittar tiden mellan jobb, familj och sömn. Men jag har hittills lyckats dra med mina syskon på spinning och de har dragit med mig på lite innebandy och jag ska börja träna fotboll imorgon, så lite träning har det i alla fall blivit. Andras sport handlar mest om skidskytte-vm som började förra helgen och hockeyslutspelet som börjar till helgen. Heja Sverige och Skellefteå AIK! Sverige idag har dock inte gått så bra. Stackars Armgen, I feel for him, I really do.

Trött i ögat

Jag har snart avklarat min första veckan på praktiken. Hittills har det varit en härlig men tung vecka. Jag är helt enkelt inte van att jobba åtta till fem plus att jag försöker trycka in en massa nya information. Inte det lättaste. Men arbetskollegorna är trevliga och välkomnande och jag får vara med på en massa intressanta saker, vilka jag inte kan gå in på i detalj, för jag är så häftig att jag skrivit på ett avtal om tystnadsplikt. Det ni!

Jag har också klippt mig. Nuförtiden stoltserar jag med fortfarande ganska långt hår och lugg, vilket var ett tag sen jag hade sist. Jag skulle lägga upp en bild om jag lyckades ta en bild jag var nöjd med, men det händer aldrig så det blir inte av.

Skulle skriva mer men nu är det faktiskt hockey. Kom igen AIK!

Känslomässigt tumult

Sista dagen före flytt. Känns konstigt, ledsamt och roligt på samma gång och då tror jag ändå att jag ännu inte riktigt förstått att jag faktiskt inte kommer att vara i Umeå på nästan sex månader (annat än the occasional visits of course). Just nu känns det mer som om jag bara ska hem över typ ett lov. Jag vet inte hur jag lyckas ignorera det faktum att man inte kan röra sig i mitt rum för alla lådor, men det hjälper kanske att uppehålla sig i vardagsrummet och köket större delen av tiden. Släng på förväntan och panik inför praktiken, så kanske ni förstår rubriken och det faktum att jag känner mig mer eller mindre utmattad.

Jag kommer att sakna Umeå. Jag kommer sakna universitetet, mina klassisar och andra vänner jag lyckats hitta här. Jag kommer att sakna IKSU (sooooo much!) att kunna gå till ÅC. Jag kommer sakna lägenheten, mitt rum och min säng, som visserligen följer med till Byske, men som är för stor för mitt rum där (sadness!). Men mest av allt kommer jag sakna Moose & Squirrel, Kollektivet Geo, min alldeles egna Umeå-familj. Två och ett halvt år har vi bott ihop. Två och ett halvt år då vi knappt varit ifrån varanda, inte ens under sommrarna för då har vi jobbat tillsammans. Två och ett halvt år av filmkvällar, seriemaraton, middagar, vardagsrumshängande, födelsedagar, jular, resor, fester, bakisdagar, ÅC-rundor, pancake-breakfasts, träningsförsök, nyttighetsförsök, carb-days, kitchen-checks, emotionella berg-och-dalbanor och massor mer. Jag kommer vakna upp en morgon efter en tid i Byske, inse att jag inte ska tillbaka till allt det och troligtvis gråta ögon ur mig. I'm a crying kind of person, that's just how it is. No point in denying it. Men vi sparar den känslostormen till senare. Just nu vill jag bara säga: Tack tjejer! För allt och lite till!

Nej, nu har jag en garderob att rensa och kläder att packa. Bäst att sätta igång

Whoo! Sign me up for the next war

Fettisdag idag. Jag har en liten personlig regel, mest upprättad för att inte överäta semlor, om att inte äta första semlan förrän fettisdag. Och som jag har längtat efter den där semlan! Och att det sen blev en hembakad (av Johanna) saftig och supergod semla som avnjöts tillsammans med Johanna gjorde det så himla mycket bättre. Vi hade en liten sista myskväll tilsammans innan jag flyttar. Som sagt åt vi semlor, drack te, såg Mulan och snackade lite skit. En väldigt bra myskväll. Och ett tips: lite vaniljsocker istället för florsocker på semlan blir suveränt! Naturligtvis ska det också vara mycket mandelmassa! Ni som inte tycker det har helt enkelt fel.

Imorgon börjar årets bokrea. Jag älskar bokreor! Kan hända att jag redan beställt några böcker på internet (I will not tell how many, cause my mama might read this, and then she would go: "Men, Linnea"). Men imorgon ska jag utnyttja ett presentkort jag fick i julas och handla böcker i bokhandeln. Awesome! Jag ser fram emot detta. Kollektiv Geo ska också gå ut och käka middag tillsammans för sista gången. Det blir återigen Tapas. Vi gillar Tapas. Tapas is good. Ser fram emot det också. Morgondagen blir bra!

Ska gå och lägga mig nu så att imorgon kommer fortare! God natt

Mirakel sker

Min mobil är uppstånden från de trasiga mobilernas rike! Nästan två månader senare börjar den mirakulöst nog fungera igen. Det var på julafton som den började bråka. Touchen slutade fungera och inget jag gjorde hade någon som helst inverkan på den. Så jag fick använda min lilleorors gamla nokia istället. Och den har jag kört med sedan dess. Jag har lite sporadiskt testat min mobil, men försöken har inte varit fruktsamma, förrän idag. Jag vet inte vad som hände, men ärligt talat bryr jag mig inte. Jag har fått tillbaka min mobil! Whooohoo!

På tal om något helt annat. Jag såg precis reklamen för andra säsongen av Spartacus och hade ett why-oh-why-did-you-die-Andy-Whitfield-moment. Livet var bra mycket vackrare när han fanns i den. May that gorgeous man rest in peace!

Ytterligare ett annat spår. Jag började packa idag. För flytten. Och drabbades av akut separationsångest. Så jag föreslog att jag och roomisarna skulle gå ut och äta till veckan. Det fick det att kännas lite bättre i alla fall. Men det kommer att bli jobbigt det här, I can tell you that!

Jag avslutar med det tredje spåret som inte har något med något att göra. Jag åt precis middag och är hungrig igen. Den du.

Ses!