Vår vän brevbäraren

Squirrel var i tvättstugan. Hon träffade brevbäraren. Brevbäraren frågade om det var någon annan hemma i vår lägenhet, eftersom han hade ett paket som inte gick ner i brevlådan. Squirrel svarade nej och fick Moose's paket. Tror ni att vi beställer för mycket paket när brevbäraren känner igen oss? Jo, jag skulle tro det. Vad kan jag säga, vi gillar saker, oftast böcker. It our thing.

På tal om något helt annat. Jag pratade med min handledare idag. Han verkade väldigt trevlig, ännu mer när han så att det var okej att jag var ledig över Kristi himmels. Det innebär att jag kan följa med till Rom och fira min mosters 50-års dag. Woopie! Italy, here I come... om jag inte behöver lägga alla mina pengar på en ny dator. Ibland skramlar den när jag startar den. Det kan inte vara bra, eller hur?

Bara kärlek

<3

Also, har man för bråttom att äta biter man sig i tungan... så att det gör ont.

Veckoslut

Jag var och handlade idag. Twice. Den andra shoppingturen gjordes för att allt inte kundes införskaffas första rundan. Slut på rostbiff på MAXI, förutom den svindyra gigantiska förpackningen. Nej tack sa jag och drog till ÅC. Att handla på ÅC en söndag vid två-tretiden är en upplevelse. Det tycks vara då alla som varit ute kvällen föra tagit sig upp för att införskaffa bakis-mat. De allra flesta lämnar affären med antingen chips, godis, glass eller läsk. Inne i affären ser man också spår av massornas söndagslustar. Inte en kladdkaka i sikte, kakorna på hyllorna börjar sina och pizzorna måste tas från botten av frysen. Det visar sig också att den färdigpackade rostbiffen är slut (wtf? har jag missat att lördagar är rostbiffsdagen, eller vad?), men man ska aldrig underskatta en bemannad shark. Så jag bad killen skära upp lite rostbiff åt mig. Hur mycket frågar han och jag står där och försöker fundera ut hur mycket jag ska ha, hur mycket skivad rostbiff väger o s v. Killen ser väl att jag ser ut som en frågetecken och frågar hur många det är till. Jag säger lite halvhögt att det bara är till mig, rodnar över det, bestämmer mig för att ange hur mycket jag vill ha i skivor och ber om åtta. Varför rodnar jag över en sådan sak? Varför ska jag behöva känna mig mindre bara för att jag inte har någon att äta middag med? Inte okej. Jag inser att det inte var killens mening och jag hade ju kunnat svara att det var för fyra, eftersom det är till fyra potioner (den tanken slog mig inte förrän sekunden efter jag sagt att det bara var till mig).

ICA gör dock sitt bästa för att hjälpa mig på ensamhetsfronten. De har börjat med "Vågar du dejta på ICA" (eller nåt likanande i a f). Det är tänkt att man ska ta en lapp, skriva ner kontaktuppgifter och hänga den på korgen när man handlar. Medan man handlar ska man då förhoppningsvis träffa någon annan som också har en lapp på sin korg, fatta intresse för varandra och utbyta lappar.Sen är resten, som de säger, upp till oss. Trots att jag inte har och mest troligt (man ska aldrig säga aldrig) inte kommer att utnyttja dessa lappar, uppskattar jag gesten och ger en applåd till ICA för deras tro på kärleken. Vart är en gilla-knapp när man behöver den?

Nu ska jag se klart Vänskap till döds (det känns som en Nora Roberts historia och är alltså inte det bästa jag någonsin sett) och sen ska jag baka lite bröd. Jag försöker tömma mitt skafferi. Först på listan är alla mina olika mjölsorter (det är några stycken) och då passar inget bättre än mammas filmjölkslimpa. Mums!

Moving home

Igår blev det klart. Jag har fått min praktikplats... i Skellefteå. Så i slutet av februari flyttar jag hem till mamma och pappa igen. Känns skönt att göra praktiken hemma och vara nära familjen, men det är verkligen jättetråkigt att flytta ifrån Moose & Squirrel. Det har varit friggin' fantastic att bo ihop med dem och nu är det snart över. Tänka sig att vi från början trodde att vi kanske skulle bo ihop i bara ett år och nu har det helt plötsligt gått 2 1/2 år. Jag vill helst inte tänka på den kommande flytten, cause it makes me sad, men jag antar att jag måste, så småningom. Jag tar det efter vår fest. Have fun, then be sad. Bra plan!

Girls, it's been a pleasure. I love you!

Rädda liv känns bra

Jag känner mig rätt så duktig. Har äntligen fått tummen ur och registrerat mig som blodgivare. Var på blodcentralen och lämnade blodprov för testning idag. Kvinnan som testade mig blev löjligt lycklig då hon såg mina armveck. Hon behövde knappt sätta på bandet för att konstatea att det inte skulle bli några problem att sticka mig. Jag har sjukt ytliga blodkärl och jag uppskattar det, ingen gillar att bli stucken fler gånger än nödvändigt.

Så nu är det bara att vänta på provsvaren och se om jag får ge blod. Jag hoppas det, det känns bra att ge blod, känns som om jag faktiskt uträttar något som kan hjälpa någon. Däremot får jag lite dåligt samvete då jag verkligen vill ta en av presenterna man får för att ge blod istället för att skänka pengar. Är de tvungna att ge bort min servis?

Mer än halvvägs där

Idag påbörjade jag min sjätte termin på programmet. Jag har nu alltså läst halva mitt program, bara 2 och ett halvt år kvar innan jag är färdig psykolog. För er som bara läser treåriga program kanske detta känns som väldigt lång tid (skitstövlar!) men jag ser det som att det är nerförsbacke from here on out.

Kursen som vi började idag heter Kommunikation i yrke och undervisning. Rätt så intensiv kurs verkar det som. Vi ska fixa ett evenemang, där vi ska föreläsa för en "främmande" grupp. Det låter som vi ska undervisa aliens men vi tänkte satsa på pensionärer istället. Vi kommer också att ha tre examinerande seminarium och ska dessutom skriva två artiklar. Då vi som läser idrott redan lagt ner väldigt mycket tid på evenemanget, som är "lite tuffare" för oss (cause we´re soooo special), lyckades vi övertyga kursansvarige om att vi skulle få skriva en av artiklarna tillsammans. It may be a small victory, but a victory nontheless.

Det mest spännande som händer i veckan är dock praktikplatsutdelningen på torsdag. Då kommer jag få veta vart jag kommer att spendera våren. Spännande!

Långhelg

Vi, som i vi som läser idrottsinriktningen, hade tänkt vara duktiga och arbeta idag. Det blir inte alltid som man tänkt sig, utan ibland blir det mycket bättre. Vi kände att vi var värda en riktig långhelg efter allt stressande med KBT:n. Jag uppskattar tänkande av det slaget och tror inte att det hade något att göra med att vi kom på det under tentafesten (som jag faktiskt var på)

Så summa sumarum har jag en oplanerad långledighet som imorgon ska firas med inflyttningsfest hos Malin. Vinet är inhandlat, ska bara bestämma mig för vad jag ska ha på mig (det eviga problemet). Men hittills har jag mest använt den, ledigheten alltså, inte vinet, för att ta igen de försummade hushållssysslorna och den förlorande sömnen. Sjukt skönt. Igår åt jag även middag med Johanna och Sandra, för att liksom säga hejdå till Sandra, som bestämt sig för att ta ett studieuppehåll. Ibland är friheten man får med universitetsutbildningar verkligen ingen bra sak. People keep leaving! Stupid people!

What else? Jo, just ja. Jag sökte sommarjobbet. Wow, jag känner mig helt plötsligt väldigt mycket mer vuxen i och med tanken att jag kanske inte kommer att jobba på campingen i sommar. Visserligen kanske jag inte får det andra jobbet och eftersom jag kommer att söka till campingen också så kan jag fortfarande hamna där. Nåja, tiden får utvisa vart sommaren kommer att spenderas. Kanske hittar jag fler intressanta jobberbjudanden.

Ikväll blir det i alla fall IKSU och sen slappande framför tv:n. Det må göra mig lite tråkig men jag erkänner att jag älskar hemmakvällar! Och detta erkännande får också runda av saker och ting. Dags för fredagsmys!

Post-tenta

Puh, tentan är gjord. Paniken och ångesten har lagt sig till vila, för att komma igen med rasande fart när resultaten börjar närma sig. Men nu känns det bra... eller tja, inte jättebra, med tanke på att jag ordbajsade ihop två av fyra frågor och jag har bara möjlighet att ha fel på en, och måste då i stort sett få alla rätt på de andra. Ahhh! Nej, skjut undan paniken. Det ger inget att oroa sig nu, gjort är gjort.

Mitt största bekymmer är annars huruvida jag ska gå på tentafesten ikväll. Sugen på att umgås med klassen, men festen är nere i stan och det känns jobbigt att gå dit och hem, speciellt när jag inte är festsugen. Beslut måste fattas.

Ska också knåpa ihop ett CV och söka ett sommarjobb inom psykiatrin och träna innan dess.

Bäst att sätta igång.

Ett missat samtal, american style.

Två dagar av mer eller mindre konstant pluggande inför tentan på onsdag, kryddat med kanske den värsta träningsvärken mina ben någonsin upplevt. Jag skämtar inte. Körde ett dubbelpass i onsdags och både passen var nya för mig och båda körde jävligt mycket ben. Igår hade vi ytterligare en monsterdag, föreläsning mellan åtta och fyra, och efter att ha suttit ner i ungefär åtta timmar kunde jag knappt gå. Så illa var det. Idag... tja, ni vet väl vad man säger, två dagar efter är träningsvärken som värst. Jag önskar att den regeln inte gällde mig, men tyvärr. Idag gör det ont att bara räta ut benen. Jag hoppas det ska släppa till imorgon. Ingen brukar väl ha tre-dagars träningsvärk?

Det är tur att amerikanare inte är lika bra på att göra skräckisar som japaner, för då skulle jag nog inte kunna sova inatt.

Kommer troligtvis vara frånvarande nu ett tag framöver. Jag har en tenta som ska skrivas och klaras av. Håll alla tummar du har! KBT is a bitch.

Sov gott!

Gissa vad jag har gjort idag

Jag har klappat en sån här...



Jag är inte ens nära lika rädd för ormar som jag är för spindlar men jag fegade ändåur när det gällde att faktiskt hålla i den. Den fick dock lägga huvuvdet (den farliga änden) i min hand. Ormen var för övrigt en kungspyton som hette Sanna.