Jag var och handlade idag. Twice. Den andra shoppingturen gjordes för att allt inte kundes införskaffas första rundan. Slut på rostbiff på MAXI, förutom den svindyra gigantiska förpackningen. Nej tack sa jag och drog till ÅC. Att handla på ÅC en söndag vid två-tretiden är en upplevelse. Det tycks vara då alla som varit ute kvällen föra tagit sig upp för att införskaffa bakis-mat. De allra flesta lämnar affären med antingen chips, godis, glass eller läsk. Inne i affären ser man också spår av massornas söndagslustar. Inte en kladdkaka i sikte, kakorna på hyllorna börjar sina och pizzorna måste tas från botten av frysen. Det visar sig också att den färdigpackade rostbiffen är slut (wtf? har jag missat att lördagar är rostbiffsdagen, eller vad?), men man ska aldrig underskatta en bemannad shark. Så jag bad killen skära upp lite rostbiff åt mig. Hur mycket frågar han och jag står där och försöker fundera ut hur mycket jag ska ha, hur mycket skivad rostbiff väger o s v. Killen ser väl att jag ser ut som en frågetecken och frågar hur många det är till. Jag säger lite halvhögt att det bara är till mig, rodnar över det, bestämmer mig för att ange hur mycket jag vill ha i skivor och ber om åtta. Varför rodnar jag över en sådan sak? Varför ska jag behöva känna mig mindre bara för att jag inte har någon att äta middag med? Inte okej. Jag inser att det inte var killens mening och jag hade ju kunnat svara att det var för fyra, eftersom det är till fyra potioner (den tanken slog mig inte förrän sekunden efter jag sagt att det bara var till mig).
ICA gör dock sitt bästa för att hjälpa mig på ensamhetsfronten. De har börjat med "Vågar du dejta på ICA" (eller nåt likanande i a f). Det är tänkt att man ska ta en lapp, skriva ner kontaktuppgifter och hänga den på korgen när man handlar. Medan man handlar ska man då förhoppningsvis träffa någon annan som också har en lapp på sin korg, fatta intresse för varandra och utbyta lappar.Sen är resten, som de säger, upp till oss. Trots att jag inte har och mest troligt (man ska aldrig säga aldrig) inte kommer att utnyttja dessa lappar, uppskattar jag gesten och ger en applåd till ICA för deras tro på kärleken. Vart är en gilla-knapp när man behöver den?
Nu ska jag se klart Vänskap till döds (det känns som en Nora Roberts historia och är alltså inte det bästa jag någonsin sett) och sen ska jag baka lite bröd. Jag försöker tömma mitt skafferi. Först på listan är alla mina olika mjölsorter (det är några stycken) och då passar inget bättre än mammas filmjölkslimpa. Mums!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar