Idag har jag varit på skolan från klockan nio till klockan sju! Nytt rekord! Inte hann jag träna något heller. Morgondagen ser ut att bli likadan... alltså ska jag träna på morgonen innan skolan. Dags att komma igång igen. Bort med julkilona. Vi pratar inte om hur många, men jag kan ju säga att det blev fler än planerat. Damm you Christmas!
Dagen började med en mysig tre-timmars föreläsning om stress, sömn, utmattning och kriser. Föreläsaren oroade sig över att det skulle bli mastig att sitta i tre timmer. Oh please, vi har haft föreläsningar från nio till fem den här kursen, vi kan hantera tre futtiga timmar. Det mest intressanta som hände var hemläxan vi fick till gruppövningarna på onsdag. Vi ska försöka komma på våra livsvärderingar. Helt klart lättare sagt än gjort. Vi fick tipset att försöka komma på vad vi skulle vilja att det stod på vår gravsten när vi dör. Vad vill jag att det ska stå på min gravsten? Syster, dotter, mor, fru? Älskad, saknad? Jag vet faktiskt inte. Hur kan man få in allt som livet inneburit i några meningar?
Jag vet i alla fall en sak om min begravning. Jag skulle vilja att det finns någon som kan läsa W. H. Audens dikt "Funeral Blues" och verkligen mena det. Tänk Matthew (the incredible John Hannah) i "Fyra bröllop och en begravning".
"Stop all the clocks, cut off the telephone,
Prevent the dog from barking with a juicy bone,
Silence the pianos and with muffled drum
Bring out the coffin, let the mourners come.
Let aeroplanes circle moaning overhead
Scribbling on the sky the message She Is Dead,
Put crepe bows round the white necks of the public doves,
Let the traffic policemen wear black cotton gloves.
She was my North, my South, my East and West,
My working week and my Sunday rest,
My noon, my midnight, my talk, my song;
I thought that love would last for ever: I was wrong.
The stars are not wanted now: put out every one;
Pack up the moon and dismantle the sun;
Pour away the ocean and sweep up the wood.
For nothing now can ever come to any good."
- W. H. Auden
Just ja, resten av dagen... Jag och en klasskompis satt och jobbade på ett arbete. Blev vi klara? Nix. Men imorgon, då jävlar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar