Känslomässigt tumult

Sista dagen före flytt. Känns konstigt, ledsamt och roligt på samma gång och då tror jag ändå att jag ännu inte riktigt förstått att jag faktiskt inte kommer att vara i Umeå på nästan sex månader (annat än the occasional visits of course). Just nu känns det mer som om jag bara ska hem över typ ett lov. Jag vet inte hur jag lyckas ignorera det faktum att man inte kan röra sig i mitt rum för alla lådor, men det hjälper kanske att uppehålla sig i vardagsrummet och köket större delen av tiden. Släng på förväntan och panik inför praktiken, så kanske ni förstår rubriken och det faktum att jag känner mig mer eller mindre utmattad.

Jag kommer att sakna Umeå. Jag kommer sakna universitetet, mina klassisar och andra vänner jag lyckats hitta här. Jag kommer att sakna IKSU (sooooo much!) att kunna gå till ÅC. Jag kommer sakna lägenheten, mitt rum och min säng, som visserligen följer med till Byske, men som är för stor för mitt rum där (sadness!). Men mest av allt kommer jag sakna Moose & Squirrel, Kollektivet Geo, min alldeles egna Umeå-familj. Två och ett halvt år har vi bott ihop. Två och ett halvt år då vi knappt varit ifrån varanda, inte ens under sommrarna för då har vi jobbat tillsammans. Två och ett halvt år av filmkvällar, seriemaraton, middagar, vardagsrumshängande, födelsedagar, jular, resor, fester, bakisdagar, ÅC-rundor, pancake-breakfasts, träningsförsök, nyttighetsförsök, carb-days, kitchen-checks, emotionella berg-och-dalbanor och massor mer. Jag kommer vakna upp en morgon efter en tid i Byske, inse att jag inte ska tillbaka till allt det och troligtvis gråta ögon ur mig. I'm a crying kind of person, that's just how it is. No point in denying it. Men vi sparar den känslostormen till senare. Just nu vill jag bara säga: Tack tjejer! För allt och lite till!

Nej, nu har jag en garderob att rensa och kläder att packa. Bäst att sätta igång

Whoo! Sign me up for the next war

Fettisdag idag. Jag har en liten personlig regel, mest upprättad för att inte överäta semlor, om att inte äta första semlan förrän fettisdag. Och som jag har längtat efter den där semlan! Och att det sen blev en hembakad (av Johanna) saftig och supergod semla som avnjöts tillsammans med Johanna gjorde det så himla mycket bättre. Vi hade en liten sista myskväll tilsammans innan jag flyttar. Som sagt åt vi semlor, drack te, såg Mulan och snackade lite skit. En väldigt bra myskväll. Och ett tips: lite vaniljsocker istället för florsocker på semlan blir suveränt! Naturligtvis ska det också vara mycket mandelmassa! Ni som inte tycker det har helt enkelt fel.

Imorgon börjar årets bokrea. Jag älskar bokreor! Kan hända att jag redan beställt några böcker på internet (I will not tell how many, cause my mama might read this, and then she would go: "Men, Linnea"). Men imorgon ska jag utnyttja ett presentkort jag fick i julas och handla böcker i bokhandeln. Awesome! Jag ser fram emot detta. Kollektiv Geo ska också gå ut och käka middag tillsammans för sista gången. Det blir återigen Tapas. Vi gillar Tapas. Tapas is good. Ser fram emot det också. Morgondagen blir bra!

Ska gå och lägga mig nu så att imorgon kommer fortare! God natt

Mirakel sker

Min mobil är uppstånden från de trasiga mobilernas rike! Nästan två månader senare börjar den mirakulöst nog fungera igen. Det var på julafton som den började bråka. Touchen slutade fungera och inget jag gjorde hade någon som helst inverkan på den. Så jag fick använda min lilleorors gamla nokia istället. Och den har jag kört med sedan dess. Jag har lite sporadiskt testat min mobil, men försöken har inte varit fruktsamma, förrän idag. Jag vet inte vad som hände, men ärligt talat bryr jag mig inte. Jag har fått tillbaka min mobil! Whooohoo!

På tal om något helt annat. Jag såg precis reklamen för andra säsongen av Spartacus och hade ett why-oh-why-did-you-die-Andy-Whitfield-moment. Livet var bra mycket vackrare när han fanns i den. May that gorgeous man rest in peace!

Ytterligare ett annat spår. Jag började packa idag. För flytten. Och drabbades av akut separationsångest. Så jag föreslog att jag och roomisarna skulle gå ut och äta till veckan. Det fick det att kännas lite bättre i alla fall. Men det kommer att bli jobbigt det här, I can tell you that!

Jag avslutar med det tredje spåret som inte har något med något att göra. Jag åt precis middag och är hungrig igen. Den du.

Ses!

A snowy afternoon

Nu är äntligen idrottspsykologernas (jag orkar inte skriva ut vår utbildnings långa namn, så jag använder denna enklare, om än något felaktiga, titel istället. Fast med den här lilla förklaringen blev det ju egentligen mer att skriva så mitt försök till lathet blev omintetgjord. Fail!) evenemang avklarat, så nu är det dags att andas igen. Så snart jag är klar med artikeln som ska lämnas in imorgon, men det är en annan historia. Allt som allt gick vår lilla eftermiddag bra, utan några större missöden eller olyckor. Våra gäster (?) verkade trivas och jag och mina klassisar rockade! Jag var den som inledde hela dagen, och som vanligt var jag nervös som få. Vaknade en sisådär timme innan väckaren skulle ringa och kunde inte somna om. Inte hade jag närvaro att gå och träna på morgonen som jag hade tänkt heller. Jag måste verkligen jobba med min nervositet. Någon gång i framtiden kanske jag då kommer kunna fungera någorlunda normalt innan jag ska tala inför folk, eller skriva en tenta för den delen. Prestationsångest kanske? Mycket troligt. Ska ta upp det på egenterapin.

Nej, dags att sluta skjuta upp artikelskrivandet.
Laters!

Alla hjärtans dag

The day of roses, chocolate and looove! Jag förväntar mig inte något av det här (möjligen choklad, men det räknas inte eftersom jag då köpt den själv) men hoppas att alla andra får det i överflöd. Kanske ska jag ta en annan riktning med den här dagen och skänka lite pengar till typ Hjärt- och Lungfonden. Kosing bättre spenderad! Tyvärr förutsätter detta just kosing, vilket jag inte kommer att ha förrän nästa månad. Jag vet inte hur det gick till, men mina pengar har försvunnit utan att jag märkt det och bara halva månaden har gått. Illa!!!

Vitaminkick

Kom på att jag inte skrev något om hårtoningens resultat. För den intresserade: Det blev inte direkt ljusare, man utväxten jämnades i alla fall ut lite grann. En liten seger!

Så, Desperation Day party yesterday. Det blev en väldigt lugn fest hemma hos kollektiv Geo. Definitivt den minsta (sämsta?) uppslutningen hittills av alla våra fester, men vi hade roligt i alla fall. Vi var några stycken som hade drinkfest. Det fungerar så att man gör fem drinkar av sin drink och får då ta fem drinkar av de andras. Jag gjorde en drink som heter Love Me I'm Famous. Den innehåller Bacardi Razz och Melon (två inköpta spritsorter = asdyrt), citronjuice, tranbärsjuice och Sprite. Och den blev faktiskt ganska god. Kan nog hända att jag gör den igen. Jag har ju sprit så det räcker... över sommaren!

Sen blev det också utgång. Det var jättelänge sen jag var ut i stan i Umeå. Jag och Squirrel gick på Rex. I kön träffade vi en trevlig polisstudent som vi sen hängde med resten av kvällen. Det visade sig att han hade flickvän (fan) men innan dess hade han bett om mitt nummer. Med hederliga avsikter kan tilläggas (även om jag vid utbytningstillfället trodde att det kanske fanns underliggande avsikter, igen fan) för han var väldigt intresserad av psykologi och ville prata med någon som läser till psykolog om förhörstekniker. I mitt något alkoholpåverkade tillstånd tyckte jag att det lät som en bra idé, även om jag försökte förklara att jag än inte har så mycket praktiskt erfarenhet. Men jag trodde det handlade om typ hans examensarbete om ett år. Så när han sen ringde när jag kommit hem (alltså vid tre tiden) och föreslog att träffas och prata nästa vecka blev jag smått panikslagen. Vad ska jag prata om? Jag kan inget om förhörsteknik! Damn you alcohol! Jag hoppas att han var fullare än jag trodde och har kommit på andra tankar idag. Vi får se om han hör av sig senare i veckan. Men berättelsen är inte slut där för kvällen blir ännu mer intressant när han sen ringer ytterligare två gånger. För att egentligen bara prata med någon medan han går hem. WTF, right?

Anyway, idag mår jag faktiskt bra. Kan behöva ta en tupplur någon gång under eftermiddagen, för det blev inte så mycket sömn, men annars ska jag mest dega framför tv:n och skriva en populärvetenskaplig artikel. Ska också försöka hinna ut på en prommis i det fina vädret. Solen skiner, bäst att dra i sig lite D-vitamin.

Desperation

Jag har länge tänkt att jag skulle behöva klippa mig och framför allt slinga håret för att få bukt med min allt längre utväxt. Men life, as the say, happened. För lite tid och alldeles för lite pengar. Men nu sitter jag, desperat som jag är, med en ljus toning i håret i ett försök att bli lite mer representabel inför the Desperation-Day party vi ska ha på lördag. Detta trots att jag fått veta att chansen att mitt hår ens ska bli lite ljusare är ganska liten. Men jag hoppas fortfarande på det bästa. Stay tuned!

Kort uppdatering om det låga blodvärdet. Mamma ringde och ganska oroad över saken och vips hade jag lovat att kolla upp det så snart som möjligt. Så på måndag ska jag till vårdcentralen och ta lite prover. Woo friggin' hoo...

Järnsaker

Blodcentralen meddelar mig att jag har för lågt blodvärde för att ge blod. Faktiskt har jag rätt så lågt blodvärde, under normalgruppen, och de rekommenderar att jag uppsöker vårdcentralen. I will do this, men det får bli efter flytten hem till Byske. Jag har inte tid just nu och jag har hittills inte upplevt några allvarliga symptom.

Jag tycker dock att det är rätt så orättvist att jag har lågt blodvärde. Jag tycker att jag äter en rätt så varierad kost och tar hand om mig själv. Men jag antar att läkarna borde veta vad de snackar om. Så tills jag kollat upp det här blir det mycket spenat, broccoli, ägg, leverpastej, kött och blodpudding att äta för lilla mig.

Fortfarande glad

Att välkommnas hem av 30 minusgrader är kanske inte det trevligaste som kan hända, men jag är ju från Norrland och jag hanterar det... och då helst på bästa möjliga sätt. Därför har jag för dagen planerat att baka, läsa böcker (visserligen är en av dem kurslitteratur, men jag antar att jag måste anstränga mig lite på en hel dag), laga mat, dricka te och mysa med mamma och senare resten av familjen. Jag är helt okej med att vara inne en hel dag. Det stör mig inte det minsta. Förutom att jag hade tänkt utföra någon slags fysisk aktivitet. Den planen ser ut att gå om intet, då till och med en promenad skulle svida i lungorna. Kanske blir det lite varmare framåt eftermiddagen. Vi får se.

Och egentligen ska jag inte klaga. Det finns de som har det värre än jag. Till exempel de som just nu befinner sig i Jokkmokk, där det är marknadshelg. Där uppmättes -42 grader i natt och då kan vi verkligen snacka kyla! Några i min klass är där uppe i helgen och jag hoppas att de klär sig varmt. En av dem är från Jokkmokk så jag litar på att hon styr upp saker och sen. Sen hoppas jag också att ingen dricker sig redlös och somnar i en snödriva. Det är, när jag tänker efter, ett bra tips till oss alla, oavsett var man befinner sig. Alltså, tip of the day: Alla ser till att somna i en varm säng, okej?

Gårdagskvällen spenderades på ladan. Pappa började vifta med en hockeybiljett och innan jag visste ordet av hade jag, uppsvidad till tänderna med AIK-mössa, -halsduk och tröja, och min käre farbror, trots extrem kyla och funderingar om bilen ens skulle starta efter matchen, begett oss till Skellefteå för att se allas vårt AIK slå Gnaget (om någon blir upprörd över dessa benämningar, screw you, det här är min blogg, mina regler). Så blev också fallet, även om båda lagens insatser i bästa fall kan kallas mediokra, så ytterligare tre poäng till AIK och fortsatt serieledning. Det värmer mitt frusna hockeyhjärta!

Sing hallelujah!

När jag kommer till skolan idag får jag veta att tentaresultaten kommit. Första tanken är; fan va snabba de var på att rätta. Andra tanken är; har jag klarat den? Tredje tanken är; jag kommer inte ihåg mitt nummer, var det 134, 127, 112 eller något helt annat. Fjärde tanken; Fan, jag kommer inte klara tentan. It was downhill from there I tell you.

Så det första jag gör när jag kommer hem är självklart att leta rätt på mitt provpapper och kolla resultatet igen och jag blev godkänd! Hell yeah! En stor vikt har lyfts från mina axlar!

Och det firas med långhelg hemma i Byske.
Nu ska jag ringa mina föräldrar och vara glad resten av kvällen! Häng på om du vill.