Nu är äntligen idrottspsykologernas (jag orkar inte skriva ut vår utbildnings långa namn, så jag använder denna enklare, om än något felaktiga, titel istället. Fast med den här lilla förklaringen blev det ju egentligen mer att skriva så mitt försök till lathet blev omintetgjord. Fail!) evenemang avklarat, så nu är det dags att andas igen. Så snart jag är klar med artikeln som ska lämnas in imorgon, men det är en annan historia. Allt som allt gick vår lilla eftermiddag bra, utan några större missöden eller olyckor. Våra gäster (?) verkade trivas och jag och mina klassisar rockade! Jag var den som inledde hela dagen, och som vanligt var jag nervös som få. Vaknade en sisådär timme innan väckaren skulle ringa och kunde inte somna om. Inte hade jag närvaro att gå och träna på morgonen som jag hade tänkt heller. Jag måste verkligen jobba med min nervositet. Någon gång i framtiden kanske jag då kommer kunna fungera någorlunda normalt innan jag ska tala inför folk, eller skriva en tenta för den delen. Prestationsångest kanske? Mycket troligt. Ska ta upp det på egenterapin.
Nej, dags att sluta skjuta upp artikelskrivandet.
Laters!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar