Sista dagen före flytt. Känns konstigt, ledsamt och roligt på samma gång och då tror jag ändå att jag ännu inte riktigt förstått att jag faktiskt inte kommer att vara i Umeå på nästan sex månader (annat än the occasional visits of course). Just nu känns det mer som om jag bara ska hem över typ ett lov. Jag vet inte hur jag lyckas ignorera det faktum att man inte kan röra sig i mitt rum för alla lådor, men det hjälper kanske att uppehålla sig i vardagsrummet och köket större delen av tiden. Släng på förväntan och panik inför praktiken, så kanske ni förstår rubriken och det faktum att jag känner mig mer eller mindre utmattad.
Jag kommer att sakna Umeå. Jag kommer sakna universitetet, mina klassisar och andra vänner jag lyckats hitta här. Jag kommer att sakna IKSU (sooooo much!) att kunna gå till ÅC. Jag kommer sakna lägenheten, mitt rum och min säng, som visserligen följer med till Byske, men som är för stor för mitt rum där (sadness!). Men mest av allt kommer jag sakna Moose & Squirrel, Kollektivet Geo, min alldeles egna Umeå-familj. Två och ett halvt år har vi bott ihop. Två och ett halvt år då vi knappt varit ifrån varanda, inte ens under sommrarna för då har vi jobbat tillsammans. Två och ett halvt år av filmkvällar, seriemaraton, middagar, vardagsrumshängande, födelsedagar, jular, resor, fester, bakisdagar, ÅC-rundor, pancake-breakfasts, träningsförsök, nyttighetsförsök, carb-days, kitchen-checks, emotionella berg-och-dalbanor och massor mer. Jag kommer vakna upp en morgon efter en tid i Byske, inse att jag inte ska tillbaka till allt det och troligtvis gråta ögon ur mig. I'm a crying kind of person, that's just how it is. No point in denying it. Men vi sparar den känslostormen till senare. Just nu vill jag bara säga: Tack tjejer! För allt och lite till!
Nej, nu har jag en garderob att rensa och kläder att packa. Bäst att sätta igång
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar