Begränsad umgängeskrets

Största delen av min vänskapskrets på Facebook är helt klrt AIK-fans. Minuterna efter avslutad match lyser min startsida med kommentarer om resultatet! Ikväll var det ett rungande JAAAAAA (antalet A:n varierar)! Första segern i finalserien. Nu måste vi bara ta tre till, på tre matcher. Inga problem. Bara för att det inte gjorts förut betyder det inte att det är omöjligt. Jag är optimistisk.

Ny arbetsvecka imorgon, men även denna blir något kortare då jag ska vara i Umeå hela fredagen. Halva praktiken är gjord. Hur gick det till? Jag började ju nyss.

I heard...

Jag har inte druckit alkohol på ett bra tag, eller så är jag bara väldigt lättpåverkad för tillfället. Jag är slightly tipsy efter två glas vin (yey för billig fylla!) och tycker just nu att min lillebrors klinkade på pianot är oerhört irriterande. För fem minuter sen satt jag själv där och spelade av hjärtans lust. Lillebror har nämligen spenderat en del av kvällen med att lära mig spela "Someone like you". Han har rätt så stort tålamod den grabben (särskilt med tanke på mitt inte helt nyktra tillstånd. Shame on me). Till mitt försvar börjde musiklektionerna helt nyktert, sen blev det middagsdags hos Daniel och Emma (the occasion being Emma turning 30 tomorrow. Grattis!) och efter det gick fingerfärdigheten helt klart utför. Lyckades ändå snappa upp några saker. Hoppas de inte försvunnit imorgon, jag skulle faktiskt vilja lära mig att spela den för den är ju så himla bra.

Enjoy

Fredag den trettonde

Jag hade helt missat att denna fredag var en otursdag. Så går det när man inte har koll på datumet. För egen del har oturen inte infunnit sig idag... ännu (peppar, peppar). Jag har nämligen fått besked om lägenheten och tro det eller ej men jag fick den! Hur kul som helst, jag är gladare än gladast. Helst skulle jag vilja få lägenheten nu och fara till Ikea och diverse möbelaffärer och inredningsbutiker och spendera pengar. Tyvärr tillåter inte riktigt min ekonomi detta så jag sitter och drömmer om det istället.

Nästa helg ska jag till Umeå för mitterminsträffen och då ska jag höra om jag kan vara lite besvärlig med killen som bor i lägenheten nu och fara dit och mäta lite väggar. Jag måste ju kolla om de möbler jag redan har passar. Hoppas han inte misstycker.

Jag väntar fortfarande på AIK:s första vinst i sm-finalserien och tror verkligen inte att loppet är kört! Imorgon då vänder de det här!

Trevlig helg!

Varannan minut

Idioten före mig i kön har bara till imorgon på sig att svara. Snälla svara nej, eller svara inte alls! Jag vill ha lägenheten, jag vill, jag vill, jag vill....

Låt oss hoppas att jag är en glad människa imorgon kväll... och att AIK vinner!

Var tredje minut

Tog vägen förbi Umeå idag för att kolla på en lägenhet på Tunnelbacken. Tog med mig storasyster, som för övrigt inte borde få tillgång till socker under längre bilfärder, för råd (om någon kan lägenheter är det hon som byter bostad ungefär en gång per år) och stöd. Jag tror inte att det egentligen behövdes. Lägenheten var hur fin som helst, lagom stor, men stora fönster, fina tapeter och möjlighet att i stort sett göra om hela köket! Några skavanker här och där naturligtvis, men man kan inte förvänta sig perfektion i en Bostaden-studentlägenhet. Jag vill ha den, jag vill ha den, jag vill, jag vill, jag vill! Så jag har tackat ja till den och går nu in på min sida på Bostaden hela tiden för att kolla om inte idioten före mig i kön tackat nej till den. Snälla gör det! Jag vill, jag vill, jag vill!

Jag hade också ett annat ärende, när jag ändå var i Umeå. Träffade liksom en pojke, och jag tror ta mig fan att det var en dejt. Det kanske låter lite konstigt med tanke på att man oftast vet om man är på en dejt eller inte. Jag är dock fortfarande inte helt säker. Vi pratade inte bara om att skriva ett eventuellt arbete tillsammans (vilket skulle ha varit den andra anledningen till att träffas), det var verkligen prat-om-allting-á-la-första-dejten, och vi ska försöka ses igen när jag är i Umeå nästa gång. Oklarheten runt en eventuell flickvän har tyvärr inte lösts. För den som inte vet är killen i fråga han jag träffade på krogen för ett tag sen, som under kvällen sa att han hade flickvän och sen ringde mig tre gånger under samma kväll, eller snarare natt. Ring any bells? Idag var jag helt enkelt för feg för att fråga what his intentions were. Idiotiskt, jag förtjänar en smack on the head!

Så det så.

Just ja

Myskväll igår med bästaste Erika! Onyttigheter och en massa skitsnack. Kan det bli bättre? Synd bara att vi missade hockeyn. Tydligen den bästa första perioden nånsin. Ingen fara, jag ska se reprisen ikväll. 21.30 sitter jag bänkad.

En dag kvar innan påsk och långledigt! Hurra! Moster och minsta kusinen (som inte är så liten längre) kommer upp och firar med oss. Bakning och matlagning, som förhoppningsvis kommer resultera i god mat, plus lite familjemys, säkert en hel del spel och rätt så mycket godis kommer göra det här till en härlig högtid. På fredag ska jag dessutom åka till Umeå och kolla på en lägenhet som jag verkligen skulle vilja ha. Jag håller alla tummar och tår för att den ska vara fräsch och att idioten som står före mig i kön ska säga nej! Just say NO!

Peace out!

Sommar sommar sommar

Idag har jag blivit bjuden på grillat till middag och jordgubbar till efterrätt. Tack käre bror med familj för att ni startat sommaren tidigt i år!

Med hjärtat i halsgropen!

Semifinal för Skellefteå AIK! Mot det andra AIK. They´re going down! Mot final SAIK!

Jag inser att jag inte skrivit om att min käre far har gått och skadat sig. Han har brutit, eller är krossat kanske ett bättre ord, knäskålen och struttar numera runt på kryckor med gips från fotknölen till ljumsken. Hur hände det kanske någon frågar sig? Jo, det ska jag berätta. Han försökte stoppa en snattare på konsum, trillade/knuffades omkull och knäckte knäskålen. Saker händer i Byske, jag ska aldrig påstå något annat. Värsta ghettot.

Annars? Jag praktiserar vidare och ska ha mitt första enskilda stödsamtal på fredag. Spännande och sjukt nervöst. Jag har också tagit upp fotbollen igen, eller ja, jag har tränat två gånger. Men mer ska det bli. Har också blivit erbjuden jobb... på campingen. Förvånande jag vet. Chefen vill att jag ska höra av mig så snart som möjligt. Så nu måste jag ringa till det andra jobbet, det inom psykiatrin, och höra om jag får något jobb där. Snälla låt det vara så. Inget ont om campingen, det är ett härligt sommarjobb, speciellt kollegorna, men nu är det dags för ett nytt steg i livet.

Som en sjöman

Jag övar på nya svordomar. Finns inget som kan hetsa mig så mycket som sport, speciellt hockey. Kom igen nu AIK! Nu spelar vi på isen och inte under den och så gör vi lite mål i tredje och vinner den här matchen... och sen nästa... och sen semin... och sen finalen... ingen press.

För övrigt anser jag att Danielsson borde åka på matchstraff

Peiffer med p eller f

Nu var det visst länge sen jag skrev. Tiden verkar helt enkelt inte räcka till. Vecka två av praktiken avklarad. Mer egna arbetsuppgifter har planerats, bland annat egna enskilda samtal och utredningar. Är jag nervös? Ja det är jag... fast det är fortfarande någon vecka bort. Boka fast en tid som passar är tydligen inte det lättaste.

Annars har det blivit rätt så mycket sport, både egen och andras. Jag försöker hinna med lite egen träning, men det är inte det lättaste. All heder åt folk som hittar tiden mellan jobb, familj och sömn. Men jag har hittills lyckats dra med mina syskon på spinning och de har dragit med mig på lite innebandy och jag ska börja träna fotboll imorgon, så lite träning har det i alla fall blivit. Andras sport handlar mest om skidskytte-vm som började förra helgen och hockeyslutspelet som börjar till helgen. Heja Sverige och Skellefteå AIK! Sverige idag har dock inte gått så bra. Stackars Armgen, I feel for him, I really do.

Trött i ögat

Jag har snart avklarat min första veckan på praktiken. Hittills har det varit en härlig men tung vecka. Jag är helt enkelt inte van att jobba åtta till fem plus att jag försöker trycka in en massa nya information. Inte det lättaste. Men arbetskollegorna är trevliga och välkomnande och jag får vara med på en massa intressanta saker, vilka jag inte kan gå in på i detalj, för jag är så häftig att jag skrivit på ett avtal om tystnadsplikt. Det ni!

Jag har också klippt mig. Nuförtiden stoltserar jag med fortfarande ganska långt hår och lugg, vilket var ett tag sen jag hade sist. Jag skulle lägga upp en bild om jag lyckades ta en bild jag var nöjd med, men det händer aldrig så det blir inte av.

Skulle skriva mer men nu är det faktiskt hockey. Kom igen AIK!

Känslomässigt tumult

Sista dagen före flytt. Känns konstigt, ledsamt och roligt på samma gång och då tror jag ändå att jag ännu inte riktigt förstått att jag faktiskt inte kommer att vara i Umeå på nästan sex månader (annat än the occasional visits of course). Just nu känns det mer som om jag bara ska hem över typ ett lov. Jag vet inte hur jag lyckas ignorera det faktum att man inte kan röra sig i mitt rum för alla lådor, men det hjälper kanske att uppehålla sig i vardagsrummet och köket större delen av tiden. Släng på förväntan och panik inför praktiken, så kanske ni förstår rubriken och det faktum att jag känner mig mer eller mindre utmattad.

Jag kommer att sakna Umeå. Jag kommer sakna universitetet, mina klassisar och andra vänner jag lyckats hitta här. Jag kommer att sakna IKSU (sooooo much!) att kunna gå till ÅC. Jag kommer sakna lägenheten, mitt rum och min säng, som visserligen följer med till Byske, men som är för stor för mitt rum där (sadness!). Men mest av allt kommer jag sakna Moose & Squirrel, Kollektivet Geo, min alldeles egna Umeå-familj. Två och ett halvt år har vi bott ihop. Två och ett halvt år då vi knappt varit ifrån varanda, inte ens under sommrarna för då har vi jobbat tillsammans. Två och ett halvt år av filmkvällar, seriemaraton, middagar, vardagsrumshängande, födelsedagar, jular, resor, fester, bakisdagar, ÅC-rundor, pancake-breakfasts, träningsförsök, nyttighetsförsök, carb-days, kitchen-checks, emotionella berg-och-dalbanor och massor mer. Jag kommer vakna upp en morgon efter en tid i Byske, inse att jag inte ska tillbaka till allt det och troligtvis gråta ögon ur mig. I'm a crying kind of person, that's just how it is. No point in denying it. Men vi sparar den känslostormen till senare. Just nu vill jag bara säga: Tack tjejer! För allt och lite till!

Nej, nu har jag en garderob att rensa och kläder att packa. Bäst att sätta igång

Whoo! Sign me up for the next war

Fettisdag idag. Jag har en liten personlig regel, mest upprättad för att inte överäta semlor, om att inte äta första semlan förrän fettisdag. Och som jag har längtat efter den där semlan! Och att det sen blev en hembakad (av Johanna) saftig och supergod semla som avnjöts tillsammans med Johanna gjorde det så himla mycket bättre. Vi hade en liten sista myskväll tilsammans innan jag flyttar. Som sagt åt vi semlor, drack te, såg Mulan och snackade lite skit. En väldigt bra myskväll. Och ett tips: lite vaniljsocker istället för florsocker på semlan blir suveränt! Naturligtvis ska det också vara mycket mandelmassa! Ni som inte tycker det har helt enkelt fel.

Imorgon börjar årets bokrea. Jag älskar bokreor! Kan hända att jag redan beställt några böcker på internet (I will not tell how many, cause my mama might read this, and then she would go: "Men, Linnea"). Men imorgon ska jag utnyttja ett presentkort jag fick i julas och handla böcker i bokhandeln. Awesome! Jag ser fram emot detta. Kollektiv Geo ska också gå ut och käka middag tillsammans för sista gången. Det blir återigen Tapas. Vi gillar Tapas. Tapas is good. Ser fram emot det också. Morgondagen blir bra!

Ska gå och lägga mig nu så att imorgon kommer fortare! God natt

Mirakel sker

Min mobil är uppstånden från de trasiga mobilernas rike! Nästan två månader senare börjar den mirakulöst nog fungera igen. Det var på julafton som den började bråka. Touchen slutade fungera och inget jag gjorde hade någon som helst inverkan på den. Så jag fick använda min lilleorors gamla nokia istället. Och den har jag kört med sedan dess. Jag har lite sporadiskt testat min mobil, men försöken har inte varit fruktsamma, förrän idag. Jag vet inte vad som hände, men ärligt talat bryr jag mig inte. Jag har fått tillbaka min mobil! Whooohoo!

På tal om något helt annat. Jag såg precis reklamen för andra säsongen av Spartacus och hade ett why-oh-why-did-you-die-Andy-Whitfield-moment. Livet var bra mycket vackrare när han fanns i den. May that gorgeous man rest in peace!

Ytterligare ett annat spår. Jag började packa idag. För flytten. Och drabbades av akut separationsångest. Så jag föreslog att jag och roomisarna skulle gå ut och äta till veckan. Det fick det att kännas lite bättre i alla fall. Men det kommer att bli jobbigt det här, I can tell you that!

Jag avslutar med det tredje spåret som inte har något med något att göra. Jag åt precis middag och är hungrig igen. Den du.

Ses!

A snowy afternoon

Nu är äntligen idrottspsykologernas (jag orkar inte skriva ut vår utbildnings långa namn, så jag använder denna enklare, om än något felaktiga, titel istället. Fast med den här lilla förklaringen blev det ju egentligen mer att skriva så mitt försök till lathet blev omintetgjord. Fail!) evenemang avklarat, så nu är det dags att andas igen. Så snart jag är klar med artikeln som ska lämnas in imorgon, men det är en annan historia. Allt som allt gick vår lilla eftermiddag bra, utan några större missöden eller olyckor. Våra gäster (?) verkade trivas och jag och mina klassisar rockade! Jag var den som inledde hela dagen, och som vanligt var jag nervös som få. Vaknade en sisådär timme innan väckaren skulle ringa och kunde inte somna om. Inte hade jag närvaro att gå och träna på morgonen som jag hade tänkt heller. Jag måste verkligen jobba med min nervositet. Någon gång i framtiden kanske jag då kommer kunna fungera någorlunda normalt innan jag ska tala inför folk, eller skriva en tenta för den delen. Prestationsångest kanske? Mycket troligt. Ska ta upp det på egenterapin.

Nej, dags att sluta skjuta upp artikelskrivandet.
Laters!

Alla hjärtans dag

The day of roses, chocolate and looove! Jag förväntar mig inte något av det här (möjligen choklad, men det räknas inte eftersom jag då köpt den själv) men hoppas att alla andra får det i överflöd. Kanske ska jag ta en annan riktning med den här dagen och skänka lite pengar till typ Hjärt- och Lungfonden. Kosing bättre spenderad! Tyvärr förutsätter detta just kosing, vilket jag inte kommer att ha förrän nästa månad. Jag vet inte hur det gick till, men mina pengar har försvunnit utan att jag märkt det och bara halva månaden har gått. Illa!!!

Vitaminkick

Kom på att jag inte skrev något om hårtoningens resultat. För den intresserade: Det blev inte direkt ljusare, man utväxten jämnades i alla fall ut lite grann. En liten seger!

Så, Desperation Day party yesterday. Det blev en väldigt lugn fest hemma hos kollektiv Geo. Definitivt den minsta (sämsta?) uppslutningen hittills av alla våra fester, men vi hade roligt i alla fall. Vi var några stycken som hade drinkfest. Det fungerar så att man gör fem drinkar av sin drink och får då ta fem drinkar av de andras. Jag gjorde en drink som heter Love Me I'm Famous. Den innehåller Bacardi Razz och Melon (två inköpta spritsorter = asdyrt), citronjuice, tranbärsjuice och Sprite. Och den blev faktiskt ganska god. Kan nog hända att jag gör den igen. Jag har ju sprit så det räcker... över sommaren!

Sen blev det också utgång. Det var jättelänge sen jag var ut i stan i Umeå. Jag och Squirrel gick på Rex. I kön träffade vi en trevlig polisstudent som vi sen hängde med resten av kvällen. Det visade sig att han hade flickvän (fan) men innan dess hade han bett om mitt nummer. Med hederliga avsikter kan tilläggas (även om jag vid utbytningstillfället trodde att det kanske fanns underliggande avsikter, igen fan) för han var väldigt intresserad av psykologi och ville prata med någon som läser till psykolog om förhörstekniker. I mitt något alkoholpåverkade tillstånd tyckte jag att det lät som en bra idé, även om jag försökte förklara att jag än inte har så mycket praktiskt erfarenhet. Men jag trodde det handlade om typ hans examensarbete om ett år. Så när han sen ringde när jag kommit hem (alltså vid tre tiden) och föreslog att träffas och prata nästa vecka blev jag smått panikslagen. Vad ska jag prata om? Jag kan inget om förhörsteknik! Damn you alcohol! Jag hoppas att han var fullare än jag trodde och har kommit på andra tankar idag. Vi får se om han hör av sig senare i veckan. Men berättelsen är inte slut där för kvällen blir ännu mer intressant när han sen ringer ytterligare två gånger. För att egentligen bara prata med någon medan han går hem. WTF, right?

Anyway, idag mår jag faktiskt bra. Kan behöva ta en tupplur någon gång under eftermiddagen, för det blev inte så mycket sömn, men annars ska jag mest dega framför tv:n och skriva en populärvetenskaplig artikel. Ska också försöka hinna ut på en prommis i det fina vädret. Solen skiner, bäst att dra i sig lite D-vitamin.

Desperation

Jag har länge tänkt att jag skulle behöva klippa mig och framför allt slinga håret för att få bukt med min allt längre utväxt. Men life, as the say, happened. För lite tid och alldeles för lite pengar. Men nu sitter jag, desperat som jag är, med en ljus toning i håret i ett försök att bli lite mer representabel inför the Desperation-Day party vi ska ha på lördag. Detta trots att jag fått veta att chansen att mitt hår ens ska bli lite ljusare är ganska liten. Men jag hoppas fortfarande på det bästa. Stay tuned!

Kort uppdatering om det låga blodvärdet. Mamma ringde och ganska oroad över saken och vips hade jag lovat att kolla upp det så snart som möjligt. Så på måndag ska jag till vårdcentralen och ta lite prover. Woo friggin' hoo...

Järnsaker

Blodcentralen meddelar mig att jag har för lågt blodvärde för att ge blod. Faktiskt har jag rätt så lågt blodvärde, under normalgruppen, och de rekommenderar att jag uppsöker vårdcentralen. I will do this, men det får bli efter flytten hem till Byske. Jag har inte tid just nu och jag har hittills inte upplevt några allvarliga symptom.

Jag tycker dock att det är rätt så orättvist att jag har lågt blodvärde. Jag tycker att jag äter en rätt så varierad kost och tar hand om mig själv. Men jag antar att läkarna borde veta vad de snackar om. Så tills jag kollat upp det här blir det mycket spenat, broccoli, ägg, leverpastej, kött och blodpudding att äta för lilla mig.

Fortfarande glad

Att välkommnas hem av 30 minusgrader är kanske inte det trevligaste som kan hända, men jag är ju från Norrland och jag hanterar det... och då helst på bästa möjliga sätt. Därför har jag för dagen planerat att baka, läsa böcker (visserligen är en av dem kurslitteratur, men jag antar att jag måste anstränga mig lite på en hel dag), laga mat, dricka te och mysa med mamma och senare resten av familjen. Jag är helt okej med att vara inne en hel dag. Det stör mig inte det minsta. Förutom att jag hade tänkt utföra någon slags fysisk aktivitet. Den planen ser ut att gå om intet, då till och med en promenad skulle svida i lungorna. Kanske blir det lite varmare framåt eftermiddagen. Vi får se.

Och egentligen ska jag inte klaga. Det finns de som har det värre än jag. Till exempel de som just nu befinner sig i Jokkmokk, där det är marknadshelg. Där uppmättes -42 grader i natt och då kan vi verkligen snacka kyla! Några i min klass är där uppe i helgen och jag hoppas att de klär sig varmt. En av dem är från Jokkmokk så jag litar på att hon styr upp saker och sen. Sen hoppas jag också att ingen dricker sig redlös och somnar i en snödriva. Det är, när jag tänker efter, ett bra tips till oss alla, oavsett var man befinner sig. Alltså, tip of the day: Alla ser till att somna i en varm säng, okej?

Gårdagskvällen spenderades på ladan. Pappa började vifta med en hockeybiljett och innan jag visste ordet av hade jag, uppsvidad till tänderna med AIK-mössa, -halsduk och tröja, och min käre farbror, trots extrem kyla och funderingar om bilen ens skulle starta efter matchen, begett oss till Skellefteå för att se allas vårt AIK slå Gnaget (om någon blir upprörd över dessa benämningar, screw you, det här är min blogg, mina regler). Så blev också fallet, även om båda lagens insatser i bästa fall kan kallas mediokra, så ytterligare tre poäng till AIK och fortsatt serieledning. Det värmer mitt frusna hockeyhjärta!

Sing hallelujah!

När jag kommer till skolan idag får jag veta att tentaresultaten kommit. Första tanken är; fan va snabba de var på att rätta. Andra tanken är; har jag klarat den? Tredje tanken är; jag kommer inte ihåg mitt nummer, var det 134, 127, 112 eller något helt annat. Fjärde tanken; Fan, jag kommer inte klara tentan. It was downhill from there I tell you.

Så det första jag gör när jag kommer hem är självklart att leta rätt på mitt provpapper och kolla resultatet igen och jag blev godkänd! Hell yeah! En stor vikt har lyfts från mina axlar!

Och det firas med långhelg hemma i Byske.
Nu ska jag ringa mina föräldrar och vara glad resten av kvällen! Häng på om du vill.

Vår vän brevbäraren

Squirrel var i tvättstugan. Hon träffade brevbäraren. Brevbäraren frågade om det var någon annan hemma i vår lägenhet, eftersom han hade ett paket som inte gick ner i brevlådan. Squirrel svarade nej och fick Moose's paket. Tror ni att vi beställer för mycket paket när brevbäraren känner igen oss? Jo, jag skulle tro det. Vad kan jag säga, vi gillar saker, oftast böcker. It our thing.

På tal om något helt annat. Jag pratade med min handledare idag. Han verkade väldigt trevlig, ännu mer när han så att det var okej att jag var ledig över Kristi himmels. Det innebär att jag kan följa med till Rom och fira min mosters 50-års dag. Woopie! Italy, here I come... om jag inte behöver lägga alla mina pengar på en ny dator. Ibland skramlar den när jag startar den. Det kan inte vara bra, eller hur?

Bara kärlek

<3

Also, har man för bråttom att äta biter man sig i tungan... så att det gör ont.

Veckoslut

Jag var och handlade idag. Twice. Den andra shoppingturen gjordes för att allt inte kundes införskaffas första rundan. Slut på rostbiff på MAXI, förutom den svindyra gigantiska förpackningen. Nej tack sa jag och drog till ÅC. Att handla på ÅC en söndag vid två-tretiden är en upplevelse. Det tycks vara då alla som varit ute kvällen föra tagit sig upp för att införskaffa bakis-mat. De allra flesta lämnar affären med antingen chips, godis, glass eller läsk. Inne i affären ser man också spår av massornas söndagslustar. Inte en kladdkaka i sikte, kakorna på hyllorna börjar sina och pizzorna måste tas från botten av frysen. Det visar sig också att den färdigpackade rostbiffen är slut (wtf? har jag missat att lördagar är rostbiffsdagen, eller vad?), men man ska aldrig underskatta en bemannad shark. Så jag bad killen skära upp lite rostbiff åt mig. Hur mycket frågar han och jag står där och försöker fundera ut hur mycket jag ska ha, hur mycket skivad rostbiff väger o s v. Killen ser väl att jag ser ut som en frågetecken och frågar hur många det är till. Jag säger lite halvhögt att det bara är till mig, rodnar över det, bestämmer mig för att ange hur mycket jag vill ha i skivor och ber om åtta. Varför rodnar jag över en sådan sak? Varför ska jag behöva känna mig mindre bara för att jag inte har någon att äta middag med? Inte okej. Jag inser att det inte var killens mening och jag hade ju kunnat svara att det var för fyra, eftersom det är till fyra potioner (den tanken slog mig inte förrän sekunden efter jag sagt att det bara var till mig).

ICA gör dock sitt bästa för att hjälpa mig på ensamhetsfronten. De har börjat med "Vågar du dejta på ICA" (eller nåt likanande i a f). Det är tänkt att man ska ta en lapp, skriva ner kontaktuppgifter och hänga den på korgen när man handlar. Medan man handlar ska man då förhoppningsvis träffa någon annan som också har en lapp på sin korg, fatta intresse för varandra och utbyta lappar.Sen är resten, som de säger, upp till oss. Trots att jag inte har och mest troligt (man ska aldrig säga aldrig) inte kommer att utnyttja dessa lappar, uppskattar jag gesten och ger en applåd till ICA för deras tro på kärleken. Vart är en gilla-knapp när man behöver den?

Nu ska jag se klart Vänskap till döds (det känns som en Nora Roberts historia och är alltså inte det bästa jag någonsin sett) och sen ska jag baka lite bröd. Jag försöker tömma mitt skafferi. Först på listan är alla mina olika mjölsorter (det är några stycken) och då passar inget bättre än mammas filmjölkslimpa. Mums!

Moving home

Igår blev det klart. Jag har fått min praktikplats... i Skellefteå. Så i slutet av februari flyttar jag hem till mamma och pappa igen. Känns skönt att göra praktiken hemma och vara nära familjen, men det är verkligen jättetråkigt att flytta ifrån Moose & Squirrel. Det har varit friggin' fantastic att bo ihop med dem och nu är det snart över. Tänka sig att vi från början trodde att vi kanske skulle bo ihop i bara ett år och nu har det helt plötsligt gått 2 1/2 år. Jag vill helst inte tänka på den kommande flytten, cause it makes me sad, men jag antar att jag måste, så småningom. Jag tar det efter vår fest. Have fun, then be sad. Bra plan!

Girls, it's been a pleasure. I love you!

Rädda liv känns bra

Jag känner mig rätt så duktig. Har äntligen fått tummen ur och registrerat mig som blodgivare. Var på blodcentralen och lämnade blodprov för testning idag. Kvinnan som testade mig blev löjligt lycklig då hon såg mina armveck. Hon behövde knappt sätta på bandet för att konstatea att det inte skulle bli några problem att sticka mig. Jag har sjukt ytliga blodkärl och jag uppskattar det, ingen gillar att bli stucken fler gånger än nödvändigt.

Så nu är det bara att vänta på provsvaren och se om jag får ge blod. Jag hoppas det, det känns bra att ge blod, känns som om jag faktiskt uträttar något som kan hjälpa någon. Däremot får jag lite dåligt samvete då jag verkligen vill ta en av presenterna man får för att ge blod istället för att skänka pengar. Är de tvungna att ge bort min servis?

Mer än halvvägs där

Idag påbörjade jag min sjätte termin på programmet. Jag har nu alltså läst halva mitt program, bara 2 och ett halvt år kvar innan jag är färdig psykolog. För er som bara läser treåriga program kanske detta känns som väldigt lång tid (skitstövlar!) men jag ser det som att det är nerförsbacke from here on out.

Kursen som vi började idag heter Kommunikation i yrke och undervisning. Rätt så intensiv kurs verkar det som. Vi ska fixa ett evenemang, där vi ska föreläsa för en "främmande" grupp. Det låter som vi ska undervisa aliens men vi tänkte satsa på pensionärer istället. Vi kommer också att ha tre examinerande seminarium och ska dessutom skriva två artiklar. Då vi som läser idrott redan lagt ner väldigt mycket tid på evenemanget, som är "lite tuffare" för oss (cause we´re soooo special), lyckades vi övertyga kursansvarige om att vi skulle få skriva en av artiklarna tillsammans. It may be a small victory, but a victory nontheless.

Det mest spännande som händer i veckan är dock praktikplatsutdelningen på torsdag. Då kommer jag få veta vart jag kommer att spendera våren. Spännande!

Långhelg

Vi, som i vi som läser idrottsinriktningen, hade tänkt vara duktiga och arbeta idag. Det blir inte alltid som man tänkt sig, utan ibland blir det mycket bättre. Vi kände att vi var värda en riktig långhelg efter allt stressande med KBT:n. Jag uppskattar tänkande av det slaget och tror inte att det hade något att göra med att vi kom på det under tentafesten (som jag faktiskt var på)

Så summa sumarum har jag en oplanerad långledighet som imorgon ska firas med inflyttningsfest hos Malin. Vinet är inhandlat, ska bara bestämma mig för vad jag ska ha på mig (det eviga problemet). Men hittills har jag mest använt den, ledigheten alltså, inte vinet, för att ta igen de försummade hushållssysslorna och den förlorande sömnen. Sjukt skönt. Igår åt jag även middag med Johanna och Sandra, för att liksom säga hejdå till Sandra, som bestämt sig för att ta ett studieuppehåll. Ibland är friheten man får med universitetsutbildningar verkligen ingen bra sak. People keep leaving! Stupid people!

What else? Jo, just ja. Jag sökte sommarjobbet. Wow, jag känner mig helt plötsligt väldigt mycket mer vuxen i och med tanken att jag kanske inte kommer att jobba på campingen i sommar. Visserligen kanske jag inte får det andra jobbet och eftersom jag kommer att söka till campingen också så kan jag fortfarande hamna där. Nåja, tiden får utvisa vart sommaren kommer att spenderas. Kanske hittar jag fler intressanta jobberbjudanden.

Ikväll blir det i alla fall IKSU och sen slappande framför tv:n. Det må göra mig lite tråkig men jag erkänner att jag älskar hemmakvällar! Och detta erkännande får också runda av saker och ting. Dags för fredagsmys!

Post-tenta

Puh, tentan är gjord. Paniken och ångesten har lagt sig till vila, för att komma igen med rasande fart när resultaten börjar närma sig. Men nu känns det bra... eller tja, inte jättebra, med tanke på att jag ordbajsade ihop två av fyra frågor och jag har bara möjlighet att ha fel på en, och måste då i stort sett få alla rätt på de andra. Ahhh! Nej, skjut undan paniken. Det ger inget att oroa sig nu, gjort är gjort.

Mitt största bekymmer är annars huruvida jag ska gå på tentafesten ikväll. Sugen på att umgås med klassen, men festen är nere i stan och det känns jobbigt att gå dit och hem, speciellt när jag inte är festsugen. Beslut måste fattas.

Ska också knåpa ihop ett CV och söka ett sommarjobb inom psykiatrin och träna innan dess.

Bäst att sätta igång.

Ett missat samtal, american style.

Två dagar av mer eller mindre konstant pluggande inför tentan på onsdag, kryddat med kanske den värsta träningsvärken mina ben någonsin upplevt. Jag skämtar inte. Körde ett dubbelpass i onsdags och både passen var nya för mig och båda körde jävligt mycket ben. Igår hade vi ytterligare en monsterdag, föreläsning mellan åtta och fyra, och efter att ha suttit ner i ungefär åtta timmar kunde jag knappt gå. Så illa var det. Idag... tja, ni vet väl vad man säger, två dagar efter är träningsvärken som värst. Jag önskar att den regeln inte gällde mig, men tyvärr. Idag gör det ont att bara räta ut benen. Jag hoppas det ska släppa till imorgon. Ingen brukar väl ha tre-dagars träningsvärk?

Det är tur att amerikanare inte är lika bra på att göra skräckisar som japaner, för då skulle jag nog inte kunna sova inatt.

Kommer troligtvis vara frånvarande nu ett tag framöver. Jag har en tenta som ska skrivas och klaras av. Håll alla tummar du har! KBT is a bitch.

Sov gott!

Gissa vad jag har gjort idag

Jag har klappat en sån här...



Jag är inte ens nära lika rädd för ormar som jag är för spindlar men jag fegade ändåur när det gällde att faktiskt hålla i den. Den fick dock lägga huvuvdet (den farliga änden) i min hand. Ormen var för övrigt en kungspyton som hette Sanna.